”Kärleken är död” av Ashley Poston

Ibland dyker de upp, de där böckerna som är något alldeles extra. Som får en att fnissa mitt i en fullsatt buss, och storgråta när man minst anar det. Den här boken gjorde precis det – den fullkomligt grep tag i mig och vägrade släppa.

Florence Day är spökskrivare åt en av USA:s mest älskade romanceförfattare, och själv tror hon inte längre på kärleken. Hennes hjärta är krossat, och det märks i skrivandet. När hennes nya redaktör inte vill ge henne mer tid för att leverera ett fungerande manus, känns allt hopplöst. Tills han dyker upp igen. Som spöke.

Ja, du läste rätt. Det är en bok där döden får ta plats – men inte på det tunga sätt du kanske tror. När Florence tvingas återvända till sin barndomsstad för att ta farväl av sin pappa, är det med ett hjärta fullt av sorg och motstridiga känslor. Hon har inte varit hemma på tio år, inte sedan invånarna vände henne ryggen. Men hemkomsten väcker mer än bara gamla minnen – det väcker även ett spöke på tröskeln till familjens begravningsbyrå.

Det är sorgligt, ja. Men också så innerligt rolig. Det övernaturliga elementet ger en värme, en lätthet, som gör berättelsen både originell och hjärtevärmande. Jag älskade det märkliga och härliga i berättelsen. Den lyckades vara både djup och lättsam, drömsk och verklig, sorglig och hoppfull.

Det här är en bok för dig som gillar att känna mycket. För dig som vill påminnas om att kärleken inte alltid är som i romanerna – men att den ändå kan överraska, även från andra sidan.

Läs den. Känn allt. Du kommer inte ångra dig.